Petras Blogg

Killarna hoppade i sina skridskor och började åka ut på sjön. Jag gick lugnt efter och fotade lite. Fotade lite till och lite till. Helt plötsligt upptäckte jag att jag inte såg dom längre. "Ah dom har väl åkt över på andra sidan sjön" tänkte jag och fortsatte att gå... och gå.. och gå..

När jag närmade mig en gäng gubbar som satt och pilkade började jag ge upp. Dom var som uppslukade av jorden.. eller isen. I alla fall.. När en av gubbarna sa till en annan " Vad gör den där tjejen här ute" bestämde jag mig för att det var dags att vända.

Halvvägs tillbaka fick jag lite panik. Isen knakade och mina gamla fotspår hade tinat och det flöt vatten där. Med hjärtat i halsen och kramp i benen skyndade jag mig mot strand kanten. Hemska tanke att åka genom isen när det inte var en kotte i närheten.

Ja.. som ni märker så överlevde jag. Och killarna hade bestämt sig för att åka längs sjö kanten tillbaka och kom fram samtidigt som jag. Det blev arga mördar blicken till sambon. Lämna mig sådär, ensam ute på den farliga knakande isen med skumma fiskar gubbar i en timme. Men efter god lunch och varm choklad börjar jag mjukna! :P

Det är samma som med katterna! För söt att vara arg på! Ni kan förresten läsa Sambons version HÄR.

Nu slipper jag träna i alla fall efter den skit jobbiga promenaden. Man spänner ju inte sig alls när man går på hal is ca 4,5km! :P  Det kommer nått bra ur allt.. eller?

Nä. nu ska jag mysa ner mig i soffan och kolla på film. Eller ska man kanske ha lite hemma spa? Får se.

Ciao